idaslillablogg

Igar gjorde jag en ny upptackt, namligen en salsaklubb i Eindhoven. For det var dar vi hamnade tillslut efter en svang till Asten och tillbaka, jag, Emelie, Lydi och Wim. Inte for att det finns sa manga objekt att lagga ogonen pa i en san bar, inget ont om olika manniskor, men det var mest lite halvsunkiga brasilianare dar. But feel the rythm in the hips, oh yes! De ar helt grymma pa att dansa, kanske skulle borja med salsalektioner i alla fall, tal att tankas pa...

Kvallens kommentar kom fran Lydi, nar vi precis tagit oss in och tryckt oss fram till baren. Hennes "I feel like I stay here with the watermelon" behovde en liten forklaring innan poletten ramlade ner. Hungry eyes, Hey Baby och I had the time of my life far racka som ledtrad... Men melonen ar slappt i golvet och ivagkastad, det sager jag bara.

Har aven nangang runt 3 i natt ingatt ett vad, som enligt planen ska verkstallas ikvall. Vid narmare eftertanke var det nog inte sa javla smart, med tanke pa att jag har en veckas jobb framfor mig. Jag menar, det ar ju inte varldens basta satt att borja veckan pa. Men, jag ar ingen mes, och om jag vinner, da ar det vart det. Helt klart. I kvall far vi se om nan far kalla fotter, inte blir de jag i alla fall! See you in Asten tonight, jag kommer troligtvis aldrig glomma den kvall som star framfor mig. Inte mandag morgon heller for den delen...

Tanken finns dar, det har den gjort lange. Ett sa stort steg. Kanske kampar jag bara inte tillrackligt, jag vet inte. Jag har det ju egentligen ganska bra. Eller till och med mycket bra, for det mesta. Det ar sa mycket lattare att bara fortsatta i samma spar som innan. Men innerst inne vill jag ju, jag kommer angra mig annars. Det vet jag. Fan. Jag hatar detta. Hur ska jag kunna beratta?