idaslillablogg

Jag har hoppat! På riktigt. En hel bana på två hästar. Yey! 
   Jag har till och med blivit så inspirerad att jag har köpt nya ridbyxor. 2 par. Av en konstig anledning är alla mina par sönder eller så går de inte att knäppa. Märkligt... 



Var ju ett tag sen jag hoppade de här höjderna. Närmare bestämt Lummen, för drygt 4 månader sen. Och det lär ju dröja ett tag till, om man säger så. Höll mig omkring metern idag, kändes ganska lagom! Kanske kan det bli en banträning på travet nästat vecka... 

Under dagen har jag också läst på om olika skogstyper, planerat för att leka nån typ av "Så ska det låta"/sångtävling/fan-vad-här-är-tråkigt-det-när-får-vi-sluta-aktivitet som ska underhålla både sexor och nior samt börjat bli nervös för att jag ska försova mig i morgon. Fråga mig inte varför, men för säkerhets skull har jag ställt två väckarklockor. Någon som sover är i alla fall Selma, hon ligger här bredvid och snarkar som en gris. Dax att följa hennes exempel tror jag!

  

Måste ge lite cred till min blivande Ma/Fy lärare, som hämtade de böcker jag behöver ur förrådet. Fast man inte får göra så. Citat: "Men det skiter vi i" slut citat. Sådana människor gillar jag. Och mitt bankkonto slår glädjevolter, efter att ha betalat 500 spänn för en jävla kemibok. Som jag inte fått och alltså inte hunnit läsa in än.

Och i morgon ska jag till tandläkaren. Mitt första betalbesök. Jag börjar bli gammal. Det värsta är att jag måste borra och laga, det finns nämligen ett litet hål därinne. Eller litet och litet, det fattas ett helt hörn på en kindtand. Förresten så fick man visst inte kalla det hål, man ska säga tandfraktur. Låter ju som måste sätta in en helt brygga i käften!

Japp, japp, så är livet.

Och ja, jag vet. Man blir inte roligare än man gör sig. Du kan göra allt du vill. Efter regn kommer solsken. Försök se positivt på problemen. Livet är ingen dans på rosor. Det finns alltid någon som har det värre. Det är bara du själv som sätter dina gränser. 

Men om man fått en fraktur på själen. Vad gör man då?

Bloggtorkan har innfunnit säg även här, men kan inte ens skylla på att jag har för mycket att göra. Snarare tvärtom, vilket gör att jag inte får någonting gjort. I ärlighetens namn kan ni vara glada att jag inte har skrivit nåt, för det hade ändå inte blivit någon munter läsning. 

Hur som haver, sadelkammaren börjar ta form, riktigt snyggt hara det blivit. Nästa vecka får vi ta oss an sadelkammare nr två och fikarummet, men där är det inte lika mycket som ska fixas.





Mina veckor med minkhämtning, träflisning och målning har nu gett utdelning på kontot, vilket kan sammanfattas med glädje. Sen var det ju det här med att spara, vilket inte blir lättare av att en Göteborgstripp står för dörren idag. Första ska jag och Anna hälsa på Mikaela på Tjörn, för att sen dra vidare till Göteborg. Liseberg, utgång och antagligen shopping står på programmet. Vi får förhoppningsvis Liseberg för oss själva i morgon, eftersom det ska ösregna hela dagen. Inget ont som inte har nåt gott med sig, brukar det ju heta...  

Kan härmed stolt ingå i gruppen Hyfsat solbrända. Japp, så är det. Har inte varit så här brun om benen sen, sen, sen... Jag vet inte, men mamma säger att jag faktiskt brukade bli brun när jag var liten. Dvs innan jag började springa runt i ridbyxor hela dagarna. Typ 15 år sen med andra ord!

Har faktiskt fått till en och annan bild, men det får bli en annan gång. Nu ska jag baka bullar.