idaslillablogg

Dagen då jag jag gjorde en omstart. Började om från början igen. 

 Jag är glad.

Aldrig tidigare har jag varit så inspirerad av att gå in genom dörrarna på Fenix. Hallå, jorden anropar Ida Jonsson. FENIX!!
   Kanske var det Olafs gestalt i korridoren, Emmas stora bebismage eller Raymonds aldrig sinande entusiasm som bidrog. Men det kändes roligt, faktiskt. Trots att jag ska läsa in en halv termin Kemi på en vecka, försöka tyda krummelurerna i Matte D-boken (jag som inte ens kommer ihåg C-kursens derivata) och  ingen riktigt vet vart vi ska klämma in 250 poäng fysik på ett år. Det löser sig, på nåt sätt. Helt plötsligt har jag något att sträva efter igen!

Något som inte gick riktigt lika bra var att lära sig köra den röda hjullastaren. Upp och ner för lastbilen gick ju bra, men att köra pallar får vi nog träna lite extra på. Fast jag välte bara en, det är ju alltid något...

Men den viktigaste omstarten gjorde jag ikväll.
Känslan av att det fortfarande finns där nånstans, obeskrivbar.
Ren lycka.
Och jag kommer ha träningsvärk i morgon, jag lovar...