Alltid

Stravan efter perfektion. Att alltid sta i det framsta ledet, att lyckas. Att vara den alla ser upp till, den som klarar allt. Att vara nummer ett. Alltid.

Hatet som bubblar under ytan. Som valler upp likt okontrollerbar lava nar insikten blir ett faktum. Nar du inser att du misslyckats. Ett fiasko. Inte langre vard att andas syret i luften.

Paniken. Angesten. Sjalvhatet. Tararna.

Vissa skar sig, nagra borjar supa. Andra slutar ata, en hog borjar knapra piller. En del tranar tills kroppen ramlar ihop, eller ater tills maten kommer upp igen. Alla har vi vart satt.

Ett satt att lindra det onda, som gommer sig dar bakom. I det morka, som inte syns pa utsidan. Men det finns dar. Alltid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0