idaslillablogg

Helgen har inneburit Linköping.
Gamla minnen, liksom nya.

Det har varit lägenhetssyning, förfest, flamman, köer, brandlarm, efterfest och långa vandringar genom staden.
Det har varit smått roliga telefonsamtal, powernap, bakispizza, ridning och sushi.
Det har varit adventsmys, träningshoppning, soffkontroll, ännu mera soffläge och en hög med grekiska krigare.
För att nämna något.

Och det ska man ju göra.

Nu ska man bara ta tag i sitt eget liv igen. Har dock en tendens att hamna här istället för att begrava mig i matteboken.

Sicken latmask man kan va...

Idag fyllde Jareks son Filip 2 år, så det blev tårta, ljus, födelsedagssång och paketöppning mitt i allt blodprovstagande. Han blev så glad att han till och med glömde bort sin blygsel och skuttade upp ner hos nästan varenda en runt bordet. Utom mig förstås, för jag är fruktansvärt jätteläskig...


Hipp hipp hurra!!

Både pappa och farmor hade köpt paket, så det blev en liten brandbil, målarbok, pennor och vattenfärg. Och en stor godispåse. Fördelen med en egen godispåse är att man kan smaka en godis, lägga tillbaka den i påsen och sen plocka upp en ny, vilket utnytjades flitigt!



Inget ont om polacker, men i vissa avseenden har de ju lite andra seder och traditioner än oss svenskar. Till exempel när man ska fira något, i princip vad som helst, så firar man med alkohol. Eller brännvin, om man ska va exakt. Även när någon fyller 2 år. Så mina vänner, för första gången har jag snapsat på ett barnkalas. Runt elvasnåret en torsdagsförmiddag. Vår praktikant från Tenhult undrade nog vad vi var för stollar som satt där bland paketen och mumsade i oss tårta, kakor, kaffe - och brännvin. Men jag tror att hon tog det ganska bra. Hoppas jag i alla fall...

Ibland kan min pappa faktiskt förvåna mig en aning. Igår stog han i ridhuset när mamma longerade Lilo och blev riktigt upp i det. Ord som "Nu skuttar den ju inte lika mycket längre", "Hon ser ju nästan ut som en hingst" och "Har du inte fler hästar där inne som ni kan börja rida in, du hade väl fått två stycken?" flög ut ur munnen. Fick förklara att dom två faktiskt var föl och nog borde vänta med inridningen ett tag till iallafall...


Lilo & Bianca

I nästa andetag frågar han mig om vi inte ska bygga en sån där snurra mellan ridhuset och vägen. Vadå snurra tänkte jag, innan jag kom på att han menade en skrittmaskin! I det läget gäller det att hänga på, vilket i praktiken betyder att jag inom 20 sekunder är långt inne i en diskussion om takstolar, fönster och byggmaterial.

Jag menar, pappa skulle aldrig bygga en skrittmaskin för att det skulle vara praktiskt för hästarna. Nej, hans anledning är av betydligt enklare karaktär: det skulle bli en väldigt snygg byggnad i anslutning till ridhuset!!

Jaja, vi får väl se om det blir något med det, vilket jag dock starkt betvivlar. I vilket fall kom jag faktiskt ihåg Fars Dag idag, även om det inte sträckte sig längre än en chokladask och några Trisslotter. Chokladen är slut och pappa vann 25 kronor, så lite nöjd får han väl va iallafall!

skryta lite. För idag har jag samlat vuxenpoäng. Många.

Jag har nämligen varit på banken och registrerat en månatlig överföring till min Allemansfond. Det ni! Fast när man skriver ner det låter det mest tråkigt. Vuxet tråkigt, liksom. Usch, nu blev jag nästan deprimerad istället.

I morgon blir det upp med tuppen. Iförd långkallingar, byxor, dubbla tröjor, tre par strumpor, vintesrtövlar, mössa och, icke att förglömma, en styck för stor overall, ska jag klippa klor och ta blodprov på dom små minkarna. Blodprov som hittills inte gett så goda resultat verkar det som. Usch igen...
 
Tävling på söndag och hästarna känns väldigt fina måste jag säga. Kanske ska ge mig ut och ge dem lite kvällsmat nu, det kan dom vara värda!

Så var man tillbaka på svensk mark igen. New York var verkligen häftigt. Första gången man kliver av tunnelbanan, solen lyser, 15 grader varmt, skyskrapor överallt och det går upp för en att man står mitt på 5th Avenue, får man en ganska härlig känsla i kroppen. 
   När det sedan visar sig att vårt första hotell ligger på Broadway i samma hus som David Letterman har studion till sin talkshow inser man att man inte kan vara mer mitt i smeten än vad vi just är.


Lovis, Anna & Kristin

Vi har hunnit med så mycket att det känns som vi var borta bra mkt längre än en vecka, och ändå har vi nog missat hur mkt som helst.

Vi har missat ett flyg och fått tillbringa en natt i Frankfurt, sett frihetsgudinnan, gått på både konst och rockmuseum, handlat hutlöst mkt saker, åkt båt, varit uppe i Empire State bilding, irrat runt i China Town, ätit kalasgod mat i Little Italy, vandrat tvärs genom Central Park (vilken känns gigantiskt stor när man går där i ösregn utan paraply), misslyckats med att på biljetter till David Lettermans show och sett ruinerna från World Trade Center. Och mycket, mycket mer, men det får vi ta en annan gång!


Utsikt från Empire State Building, Times Square i mitten av bilden.