idaslillablogg

Ibland kan min pappa faktiskt förvåna mig en aning. Igår stog han i ridhuset när mamma longerade Lilo och blev riktigt upp i det. Ord som "Nu skuttar den ju inte lika mycket längre", "Hon ser ju nästan ut som en hingst" och "Har du inte fler hästar där inne som ni kan börja rida in, du hade väl fått två stycken?" flög ut ur munnen. Fick förklara att dom två faktiskt var föl och nog borde vänta med inridningen ett tag till iallafall...


Lilo & Bianca

I nästa andetag frågar han mig om vi inte ska bygga en sån där snurra mellan ridhuset och vägen. Vadå snurra tänkte jag, innan jag kom på att han menade en skrittmaskin! I det läget gäller det att hänga på, vilket i praktiken betyder att jag inom 20 sekunder är långt inne i en diskussion om takstolar, fönster och byggmaterial.

Jag menar, pappa skulle aldrig bygga en skrittmaskin för att det skulle vara praktiskt för hästarna. Nej, hans anledning är av betydligt enklare karaktär: det skulle bli en väldigt snygg byggnad i anslutning till ridhuset!!

Jaja, vi får väl se om det blir något med det, vilket jag dock starkt betvivlar. I vilket fall kom jag faktiskt ihåg Fars Dag idag, även om det inte sträckte sig längre än en chokladask och några Trisslotter. Chokladen är slut och pappa vann 25 kronor, så lite nöjd får han väl va iallafall!