idaslillablogg

Helgen slutade alltå med en liten hopptävling, tänka sig. Förutom att det gick långsamt som hell, var det rätt kul. Lillen skuttade på som han aldrig gjort annat, trots att det var första riktiga tävlingen. Waldermar började lika bra enda tills han hörde och fick syn på städtanterna som drog svarta sopsäckar på läktaren. Då tog det stopp mitt på långsidan, 25 meter från närmsta hinder... Så kan det gå.
    Mindre roligt än att tävla var det att försöka komma i tävlingsdressen. Då inser man hur fet man blivit. Så i morgon ringer min telefon 05.45 för en joggingtur innan jobbet. Yey! Med tanke på att jag skrivit det här så är jag ju tvungen att ge mig ut i morgon, det är väl enda sättet att komma iväg.


...eller åtminstonde svett och flås.